Cruciatusförbannelsen i verkligheten

 
 
Det är inte jätteofta jag är hemma mellan 11-15 på vardagarna, MEN, om jag är det så är det antingen för att jag ska tentaplugga eller för att jag faktiskt är helt ledig. Idag är jag helt ledig. Idag ska jag göra ingenting och bara ligga i sängen, äta choklad och kolla på film. Såhär såg min dagslista ut:
 
  • Sovmorgon, check!
  • Se till att det finns god mat och choklad hemma, check!
  • Duscha och gör hårinpackning, check!
  • Slänga mig i sängen och kolla på Parks and Recs, nja not so much
 
Jag hinner inte mer än att rätta till kuddarna innan det börjar. Det där ljudet som är så vidrigt att ens hjärna kräks ut alla hjärnceller. Ljudet som får ett migränanfall att liknas vid en glass på stranden. Nån borrar i sin lägenet. Neeeej, det är inte bara nån som borrar för att sätta upp en hylla. Det är en hel firma som borrar för att totalrenovera. Även om det låter mer som om dom snart ska riva hela huset. 
Jag försöker vara lugn, jag intalar mig själv att det iallafall var skönt att jag fick duscha utan ljudet. Dom slutar borra och direkt startar jag P&R. Åhhh vad skönt jag har det, jag kanske ska somna lite, ja, jag är faktiskt ganska trött. Lägger mig till rätta och Hund gosar in sig under täcket, tänk så mysigt med en ledig dag. KABRRRRRRRRRRRR BR BR KABRRRRRRRRRRRBRRRRRRRRR KA KABR BR BR. Jaha, pausar P&R. Funderar på vad jag ska göra istället. HA! Nu slutade dom, på med P&R igen. Det har startat ett krig mellan mig och den som borrar. Fem-sex gånger händer detta och tillslut ä jag så irriterad så jag bara vill skrika rätt ut. Jag går och letar upp mig egna borr och tänker att idag kanske är en bra dag att hänga upp dom där tavlorna som mpste BORRAS upp i betongväggen.  Men nehe, jag hade ingen borr, klart jag inte hade. Går ut och kollar om det sitter någon lapp om borrandet i trapphuset. Ingenting. Är det inte typ olagligt att borra sönder nåns öron utan att säga till först? Går ut på gården och listar ut vilken lägenhet dom borrar i. Jag vill gå och säga nåt till dom, att dom stör mig. Om jag gör det finns det två sätt det kan sluta på:
 
  • Dom säger att dom snart är klara och hoppas att dom inte stört allt för mycket.
  • Dom skrattar och undrar vem fan som är hemma mellan 11-15 på en tisdag.
Jag vågar inte gå och säga till. Men, nu har det varit tyst ett tag, kanske kan jag starta nu. Öppnar upp fliken med P&R och KABRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRBRBRBR KA KA KA BRRRRRRRRRRRRKABRBRKABR. Nehe, jaha, men det var då själva fan att man aldrig kan få som man vill i det här huset. Jag ser mig själv få ett inre psykbryt. Alla molekyler och kromosomer i min kropp börjar brottas med varandra. Blodet rör sig likt en tsunami i ådrorna och näsborrarna vidgas tills jag ser ut som spaniens argaste tjur. Den här varelsen jag ser som en gång var jag kastar sig runt i sängen. Det är precis som en sån där förbannelse i Harry Potter. Det är precis som om borrkillen står med en trollstav riktad mot varlsen i sängen och cruciatioförbannelsen håller på att ta livet av sitt offer. Precis innan varelsen ska kippa efter sitt sista andetag slutar borrandet. Allt jag sett framför mina ögon spolas tillbaka blixtsnabbt oc helt plötsligt är varelsen på sängen borta och jag är mig själv igen. Jag ligger där ett tag för att vara säker på att borrandet nu är över. Lägger mig till rätta, är på helspänn hela tiden, inget händer, ingen borr. Öppnar datorn och P&R, lyssnar, ingen borr. Startar P&R, INGEN BORR, HURRA!! X antal timmar senare har jag vunnit det stora kriget mot borren. Jag andas ut, nästn fäller en tår av lycka. Det är helt klart ett av mina stoltaste ögonblick!
 
 
| | En kommentar |
Upp