Så lika men ändå så olika

En sak som jag älskar med att blogga om instagrama om att vara gravid och allt som hör till är att det helt plötsligt hålls en underbar, öppen och mysig stämning bland kommentarerna. Jag har aldrig haft en stor blogg eller ett populärt instakonto, dom få kommentarerna som har kommit in har nästan alltid varit reklam eller spam. Det har liksom legat nån "jag ska inte likea henne för hon kommer inte likea mig tillbaka"-anda över allt. Fram tills den dag min lilla J gjorde debut på instagram. Andra gravida, mammor eller dom som längtar efter barn skickar pepp och kärlek, tips och tricks och små varma hälsningar om en fin helg eller trevlig kväll. Vi likear varandra, läser varandras bloggar, hejjar på varandra och stöttar i jobbiga situationer. 
 
Två av dessa tjejer har funnits med sen början i min graviditet, via familjliv. Vi känner inte varandra, och hade atagligen aldrig kommit i kontakt med varandra om det inte vore för våra bebisar. Det är dom två som jag kommit närmast. Jag vet att dom båda har många fler bloggbesökare än vad jag har och att dom har fler som lämnar kommentarer och kärlek, men trots det så lyckas dom alltid få mig att känna mig som en nära vän med svar på kommentarer och styrkekramar när saker är svårt. 
 
Den första är Natalina, vars blogg ni hittar här. Vi var med i samma trådar på familjeliv, plussade vid samma tidpunkt och vårat bf skiljer sig med tre dagar. På grund av en infektion åkte hon in till sjukhuset på nyårsafton och det visade sig att deras lilla bebis inte hade samma planer som sin mamma och pappa. Det går inte en timma utan att jag kollar upp Natalinas instagram eller blogg. På den här relativt korta tiden som vi vetat om varandra har hon blivit så viktig för mig. På distans och över nätet finns jag med henne i oro, längtan, glädje och sorg. Trots allt hon går igenom just nu i väntan på att lilla Wilma ska titta ut när som helst så tar hon sig tid att även finnas med mig i min oro, längtan, glädje och sorg. Förstår ni vilken kvinna?! 
 
Den andra tjejen är E, som jag ju fortfarande inte vet vad hon egentligen heter, men hennes blogg hittar ni här. E är nog den som funnits med mig längst, sen innan jag plussade. När jag kom in i en viss tråd på familjeliv så hade hon redan plussat, och någon månad efter det så plussade jag också. Bara några veckor innan jag skulle hem till Linköping för att göra ett tidigt ultraljud så skrev E på familjeliv att hon skulle på tidigt ul. Några timmar senare skrev hon att det värsta som kunde hända hade hänt. På skärmen tickade det inte något hjärta. På sin anonyma blogg har hon skrivit öppet om sorgen att förlora ett barn, längtan efter en ny graviditet och låtit oss följa vägen till en ny graviditet. Nu är hon nyplussad, sån lycka! Jag kan inte föreställa mig allt som hon har gått igenom, och trots allt det, haft orken, styrkan, att finnas här för mig och många andra när vi skrivit om det vi har som faktiskt togs ifrån henne. Att finnas där och kommentera och stötta E har hela tiden varit en självklarhet för mig och många andra, men vi hade alla förstått om hon inte gjort det tillbaka. Men det har hon, och precis som Natalina, vilken kvinna!! 
 
Vi är så lika men ändå så olika. Jag, Natalina och E. Här sitter jag med min smärtfria graviditet, och dom har gått igenom helvetet på jorden. Men dom låter mig klaga, låter mig gråta och oroa mig, och dom besvarar det med ren kärlek. Jag kommer finnas där för dom, och alla jag har kontakt med genom allt, för den kärleken ni visar mig är ovärdelig för mig, och jag kommer göra mitt allt för att ge er samma stöd och kärlek tillbaka ♥
 
Det finns så mycket nätkärlek och det har aldrig varit mer uppenbart än nu. Att hatet och förakt ska få visa sig starkare än kärlek och styrka är vidirigt. Jag är så glad för att dessa två kvinnor, och alla jag har haft och kommer ha kontakt med har blivit en del av mitt liv. Ni är värda allt guld i världen och när jag pratar om er med mina vänner här, så benämner jag er som mina väninnor, för det är vad ni har blivit. 
Fortsätt peppa varandra, fortsätt sprida kärlek och glädje. Oavsett om vi är gravida, småbarnsmammor eller stressade studenter så behöver vi alla stöd och styrka. Jag blir så stolt över mänskligheten när jag ser vad vi kan, vad NI kan, alla ni som gör och fått mig att få upp ögonen för allt vackert som jag innan missat. 
 
Tack ♥
2016, Gravid med aprilbebis | Gravid, Gravidblogg, Gravidtankar | |
#1 - - Natalina:

Alltså kära fina du. Vilken text. Jag ligger här och gråter av lycka. Läste precis upp det för Emil också. Jag känner exakt likadant om dig. Jag tänker ofta på dig och jag fick rent ut sagt ont i magen när jag läste om dina rosa flytningar. Men sen tyckte jag att du va oerhört stark också som försökte slappna av och så. Vi har funnits för varandra så länge nu. Precis som du skriver och de är så roligt och kärleksfullt. Jag är så tacksam för att ha just dig som min vän. För ja, precis som du skriver så har du blivit en vän. Jag kan inte tacka dig nog för dina fina ord du precis skrev. Så underbar är du. Jag hoppas att lilla J inte håller dig vaken hela natten som jag förstått att han tycker om att göra med sin mamma och att du har haft en fin och mysig helg. Skickar en stor kram till dig och massa kärlek. Glöm inte att du är underbar. <3

Svar: Jag är så glad för att ha dig <3 och vi kommer finnas för varandra i framtiden, när våra små växer upp! Det är jag säker på <3 be Emil ge dig en superkram från mig
Lisa Elisabeth

#2 - - E:

Så himla fint. Trodde inte att det var jag som skulle vara den andra tjejen när jag läste om Natalina satt jag bara och nickade och så scrollade jag ner och såg mig! <3 Goa fina du! Självklart finns jag här för dig, du har ju varit ett av mina största stöd genom allt jobbigt och den största peppen när jag försökte få en ny bebis. Och nu äntligen är vi gravida samtidigt igen! :) Och skulle inte allt *peppar peppar* gå bra den här gången heller så vet jag att jag har världens finaste lilla hejarklack som tar mig upp på benen igen. Och du anar inte hur mycket jag gläder mig så himla mycket till lille tigergutt äntligen kommer! Det kommer bli helt underbart och spännande att få ta del av dina första tid som mamma. <3 Tack snälla för dina fina ord. Du är underbar!!

Svar: Åh men hjärtat klart det är du! Du har funnits här hela tiden trots allt du själv gått igenom, om inte det är vänskap så vet jag inte vad <3
Lisa Elisabeth

#3 - - Paulina Holmberg:

Åh vad kul att ha följts åt så länge! Ska definitivt kika på deras bloggar :D

Svar: Ja verkligen :) Gör det, supertips verkligen :)
Lisa Elisabeth

Upp